Nitro

Some thoughts

Det är aldrig kul att säga upp kontakten med sin bästa vän, den vän man mått bäst med. Men vad ska man göra när man inte orkar med att hon/han tar allt för givet? Jag tycker att det känns så hemskt att höra på hennes/hans framtidsplaner som bryts och hon/han blir ledsen. Det känns som att det är 80 % ledsamma saker hon/han berättar och de där 20 % är bra. Man kan ju tycka att jag inte ska bry mig om hur min bästa vän lever sitt liv och hon/han får faktiskt leva det hur hon/han vill. Jag blir bara så ledsen eftersom att det är jag som får höra allt och vet inte vad jag ska säga för att trösta. Jag har slut på ord och tröst. Då tycker jag inte att jag är värd att vara en bästa vän till honom/henne. För jag har inget mer att ge! Jag förstår att jag varit elak. Jag hade tänkt att be om förlåtelse och prata ut om allting med honom/henne, men får då smset jag har detta-detta-detta. Vad har du? Det kändes ganska hemskt att höra då han/hon VET vad jag har. Jag vet att hon/han har massor av bra saker, men det är mycket han/hon berättar för mig som ska ske (ganska stora saker) och så kan hon/han berätta att hon/han inte vet om hon/han skulle orka längre med en viss sak (hon/han vet, men vill inte skriva ut det här. Så lågt sjunker jag inte). Jag blev också väldigt sårad igår när jag fick reda på att hon/han vill bli kompis med sin "ovänn" igen. Ni kanske kan hålla med mig om att det känns som att när hon/han blev ovänn med personen vi kallar Olga, så kom hon/han till mig och ville umgås hela tiden. Jag vart såklart JÄTTEGLAD över att hon/han ville träffa mig så mycket eftersom att det hade gått ett bra tag sedan vi umgicks sist. Hela tiden sedan dess har jag såklart trott att hon/han ville umgås med mig för att han/hon har saknat mig. Men så tror jag faktiskt inte att det låg till. Eftersom att när vi nu brytit kontakten så ska hon/han gå tillbaka till Olga. Varför det? Jo, för att jag säkert var hennes/hans reservkompis när han/hon blev ovänn med sin bästa vän Olga. Nu när hon/han inte har sin reservkompis längre så är det ganska förståeligt att hon/han vill gå tillbaka till Olga och bli lika mycket bästa vänner de två var förut.
Om ni bara förstår hur bortglömd man kan känna sig?. Jag vill radera alla stunder jag och hon/han haft och försöka leva som att vi aldrig tagit upp kontakten igen för ca 7 månader sedan. För när jag tänker tillbaka på våra stunder så ser jag bara mig som en reserv och känslor och stunder som var fejk.

Jag tror inte att jag behöver skriva av mig mer nu. Ska inte låta detta gå ut över er. Jag tänker försöka att inte gå och vara ledsen över detta nu, men kan man låta bli när det blivit såhär?